Är fortfarande förbannad på mig själv för att jag aldrig skrev nåt om Österrikeresan på bloggen så nu ska jag se till att så fort som möjligt skriva om årets Eurovisionäventyr innan jag hinner glömma allt eller blir för lat etc. Så, here goes... The very exciting day 1!

 

Onsdag 11/5:

Äntligen hade då avresedagen kommit, jag var så glad! Men denna dag tog en väldigt oväntad vändning och blev i princip inte alls som jag hade tänkt mig. Det hela började med att jag skulle packa ur Camillas grejer ur resväskan som jag ville använda. Plötsligt är det nåt som sticker till i mitt finger och när jag tar tillbaka handen så blöder mitt finger som jag vet inte vad. Sköljde med vatten och tog en bit papper runt fingret, så fort jag försökte ta bort den fortsatte det forsa blod (sorry om nån är känslig, hehe). Till slut lyckades jag i alla fall få på ett plåster.

   Fortsatte packandet när jag började känna mensvärk komma smygande. Inget konstigt med det, sånt händer, liksom. Men sedan blev värken bara värre och värre och till slut låg jag på soffan och typ skrek av smärta, hade total panik och höll på att spy två gånger. Hade tagit två Panodil, men det hjälpte inte ett skit. Ringde till sjukvårdsupplysningen men klarade inte av att vänta på att någon skulle svara så jag la på och ringde till vårdcentralen istället. Deras system funkar så att man knappar in sitt personnummer och sen säger rösten en tid när de kommer ringa tillbaka. Rösten sa att de skulle ringa halv 3, klockan var typ halv 12 då, jag blev inte direkt lugnare om vi säger så. Ringde först mamma, Johanna, Camilla, pappa, men ingen svarade. Jag började fundera på att ringa 112, men tänkte att mensvärk inte riktigt kvalificerade för det...

   Till slut fick jag i alla fall tag i pappa och vi var en sväng på akuten, men smärtan hann dock försvinna en del på vägen dit så det kändes lite dumt. Fick en Ipren av sköterskan sen skulle jag åka hem och avvakta, så jag åkte hem till mamma och pappas hus och vilade ett tag och till slut gick det över, vid det laget hade jag dock redan missat mitt tåg. Kände mig som Madicken när hon inte får följa med på klassutflykten för att hon har hjärnskakning ("Nu går tåget :'("). Men pappa var snäll och köpte en ny biljett åt mig och till slut kom jag fram till Stockholm.

   Efter att ha hängt med Olle och Linnea ett tag gav vi oss iväg mot Kungsträdgården, de skulle på en Eurovisionfest medan jag kollade på en typ Pridekonsert i Eurovision Village, med bl.a. Helena Paparizou. Mycket trevligt. Passade även på att ta en sväng förbi "bollen" med nedräkning inför finalen samt NK:s skyltfönster med Sveriges Eurovisionvinnare innan jag åkte hem.

   Ja, så kan en dag också se ut! Jag bara känner mer och mer som att jag befinner mig i någon slags tragikomisk TV-serie det här året, haha. Menmen, en dag kommer jag kunna se tillbaka på den här perioden och skratta åt den ;) Snart kommer fler delar, stay tuned!