Äntligen är sommaren här. Tyvärr innebär den att vi kommer skiljas åt, men om man bortser från det så är sommaren en helt underbar tid med sol, bad, glass, myggbett och sommarturné med cirkusen.
Samtidigt som jag fruktar avslutningsdagen så längtar jag samtidigt dit för då kan äntligen det sköna sommarlovet börja.
I dag bär det av till landet. Har ingen större lust till det med tanke på att Camilla ska vara inne i stan och ha föreställning.
Så jag hoppas att systerskapet-helgen blir av trots att det typ bara är jag, Olle och Sofia B som vet om den :) Har skickat ett sms till Olle och hoppas att han svarar snart så att jag kan bli befriad från att sitta ensam ute på landet. Visserligen med 3 ljuvliga Milka-choklad som sällskap men ändå ;P
Slutligen ska jag kanske säga att jag är så lycklig just nu. Allt känns bra och alla eventuella otrevliga tankar som fanns i min hjärna förut är helt borta nu. Jag är glad. Fast samtidigt ledsen eftersom vi slutar snart, men det ska jag nog låta bli att tänka på. Får spara de tårarna till avslutningen istället.
Ja, det var allt från lilla mig. Tack och Hej leverpastej!

Ja, jag är en dålig människa, jag vet det. Och jag vet att jag inte står för vad jag säger och shit. Och jag förtjänar att bli hatad av alla människor, jag vet det! Men. Jag kände att det handlade om att göra ett val. Att det inte gick att vara på båda sidor samtidigt. För Carro går det eftersom hon är stark. För mig går det inte för jag är svag. Och då gjorde jag det valet som jag gjorde. Klassresan gjorde mycket för mig känslomässigt. Jag insåg att jag hade inte bara saknat dem jättemycket som jag trodde. Jag hade saknat dem tusen gånger mer än jag trodde. Och jag insåg också att gud, vad jag har lurat mig själv och alla andra när jag har sagt att jag hatar den här klassen. I sjuan var det ingen lögn när jag sa det, men nu är det det. Jag kommer gråta ögonen ur mig på avslutningen. Dels för att jag kommer sakna alla och dels för att jag tvivlar på att det finns några andra människor som står ut med mig. Ja, det kanske var eller det var barnsligt av mig att tro att när du skrev att Jacob var den enda som du skulle sakna på bussen betydde att du inte tycker om mig. Men, nu tolkade jag det så och det är försent att ändra på det. Men. Det spelar ingen roll längre. Jag vill ha det såhär.

Nu ska jag vara riktigt ärlig. Jag älskar er allihop så jävla mycket - Sofia J, Sofia B, Caroline, Olle, Sofie, Elinor - och jag ska aldrig mer lämna er. Nu hoppas jag att vi ska kunna njuta av den här sista tiden tillsammans riktigt mycket och inte bråka något. Kort sagt, jag hoppas att vi kan ha det lika bra som vi hade det i Österrike.

Varför ska jag ställa upp och vara där för nån som tydligen inte ens tycker om mig och som ständigt ställer en massa krav? Nu är det slut med att låtsas. You're on your own.

Gud vad underbart det var i Österrike! Jag har inte haft så roligt på hur långe som helst, och jag har aldrig tyckt om klassen så mycket som jag gör nu. Synd bara att man måste tillbaka till verkligheten igen på måndag...

Jag hatar, hatar, HATAR att jag inte kommer att få spendera sista tiden på den här skolan tillsammans med de personer jag har tillbringat alla de här 6 åren med.