Idag har vi jobbat med att skapa våra egna hus eller lägenheter på teckenspråket. Eftersom jag är väldigt stolt över mitt och tycker det är rolitg så därför tänkte jag dela med mig av mitt scenario;

Huset är en enplansvilla tillhörande miljardären tillika Sony Ericsson-grundaren Sonja Ericsson. Hon är 28 år och singel. Hennes familj består av 15 chihuahuor, 7 st Sonja och 8 st Ericsson. Huset ligger på en egen skärgårdsö, trädgården är en inhägnad hundgård och runt omkring finns en härlig skog. Ön har en färjeterminal för färjan som går förbi ön. Huset har 12 rum som ser ut så här (kortfattat);
Sovrummet med en stor dubbelsäng och så vidare.
Poolrummet med en pool (obviously), solstolar och en stro sollampa.
Biografrum
Kök med till hörande personlig kock som har en bäddsoffa att sova i om h*n skulle missa sista färjan hem.
Vardagsrum med stoor Widescreen-TV och läshörna.
Badrum med guldtoalett, stoort badkar och en duchkabin.
Tvättstuga med tvättmaskin, torktumlare och egen kemtvätt.
Rum med tältsäng ifall städerskan missar sista färjan.
Eget bibliotek (dock utan personlig biblotikarie ;)).
Eget gym.
Rum med tältsäng ifall den personliga tränaren missar sista färjan.
Rum med tältsäng ifall den personliga hundskötaren missar sista färjan.

Erkänn bästa huset? ;) Tyvär kan ni ju inte se min fina ritning men ni får väl föreställa er den :)

Japp, livet riktigt leker för tillfället. Jag mår bra, jag tränar och är glad, jag har berättat för mamma och pappa att jag ska till Kiruna, jag har slutat med både farmville och mafia wars och känner mig riktigt befriad faktiskt, haha.
   Onsadagar är underbara dagar från och med nu. Skola 10.50-13.50 är inte fy skam, måste jag säga. Tisdagar däremot är ganska irriterande dagar. Lektion 8.10-9.10 sen håltimme till 11.20, lektion till 12.20 sedan slutar jag. Så himla onödigt med den där blaffiga håltimmen mitt i allt,haha. men helhetsbilden är att mitt schema fram till studenten ser riktigt, riktigt skönt ut. Jag mår bra!

Var riktigt längesedan jag skrev här sist nu. Det har hunnit bli ett nytt år nu och allt. 2011. Är inte det lite galet? Det är väldigt mycket sims i mitt huvud nu, hihi. Jag mår mycket bra för tillfället.
   Noterar med glädje att jag numera kan titta på mig själv i spegeln och känna mig riktigt nöjd med det jag ser. Vägde mig idag av okänd anledning. Även det blev en anledning att känna sig ganska glad. Jag känner mig näst intill smal numera, så sjukt! Har börjat komma igång med träningen nu efter alla förkylningar, så det kan ju bara bli bättre, liksom.
   Enda lilla orosmolnet på min himmel just nu är jag på något sätt liksom inte riktigt har berättat för mamma och pappa att jag ska åka till Kiruna om en månad. Nu är det hög tid at berätta, men nu när jag har väntat så länge vet jag liksom inte hur jag ska berätta det. Nej, det känns inget vidare. Får väl bara kasta ur mig det någon dag helt enkelt...