Har tänkt att jag vill göra något för att "fira" att min blogg fyller 10 år i år, men har inte kommit på något förrän nu. Vad tror ni om att göra lite throwbacks och se vad jag gnällde om förr i tiden? Nu var ju detta naturligtvis en retorisk fråga, eftersom jag redan har bestämt mig för att göra detta. Tänkte att jag skulle göra det en gång i månaden från och med nu (så länge jag kommer ihåg naturligtvis). Så eftersom det inte blev något i januari så kan vi ta två throwbacks idag. Vi börjar med den första.

Den 5 december 2007 skrev jag följande inlägg:

---

Åååh, "systerskapet" <3 Så gulligt! :D Jag minns faktiskt den här dagen fortfarande. Kan ju vara just för att det är ett blogginlägg och jag därmed kan ha läst det ett antal gånger, men i alla fall. Älskar att vi alltid sa att vi var "flummiga" förr i tiden, låter så kul. Minns också att denna December (2007) var första året då jag inte längre kände "julkänsla" och att jag var så ledsen över det. Den har aldrig kommit tillbaka igen efter det, men jag tänker att man byter fokus lite ju äldre man blir angående julen. Från att det kanske handlar mycket om julklappar och så vidare till att det handlar mer om typ att umgås med familjen osv. Eller i alla fall känner jag så, ska väl inte uttala mig för andra, egentligen. Vilket mysigt och kort litet inlägg! :D

Nästa throwback blir den 10 november 2008 då jag skrev detta (Om ni vill veta så är det slumpen som avgör vilka inlägg jag väljer):

---

Naaw, gulleplutt! <3 Jao, nog minns jag hur jobbigt första året på gymnasiet var för mig. Saknade musikklassen och er så mycket, vilket gjorde att jag liksom inte ansträngde mig för att vänja mig vid min nya klass och skola utan bara gick runt och var olycklig istället. Jag menar, jag blev inte mobbad, jag hade vänner och det var lätt för mig i skolan (i ettan, i alla fall), så om jag bara hade kunnat lägga saknaden åt sidan borde jag ha kunnat inse att jag hade det bra egentligen. Vilket jag ju gjorde till slut. Jag gick som tur var inte runt och vantrivdes hela gymnasiet. Tror nog att det var bättre redan andra terminen. Haha, vilka korta inlägg jag skrev förr i tiden ^^ 

Ok, men vi ses om en månad med en ny throwback! :D

Det absolut bästa som finns i hela världen är när folk i kommentarsfältet på YouTube på riktigt verkar tro att de kan slänga ur sig vilken förolämpning som helst och det är helt ok så länge de skriver "no hate" efteråt. Tänk om det skulle vara så i verkligheten, att nån kommer fram till en och bara "fy fan vad du är ful, no hate". Man ba: "Åh, vad bra att du sa "no hate", då förstår jag ju att du egentligen är en snäll person och jag blev inte alls ledsen för det du sa innan de orden. Tack hjärtat! :D". Fattar verkligen inte logiken. Det är i och för sig väldigt mycket "logik" som går mig förbi på Internet, om man ska vara sån. Tinderkillars logik, till exempel ;)

   En annan väldigt intressant grej var när jag igår kollade i kommentarerna till en nageltutorial jag hade tittat på. Jag älskar nageltutorials, det är så mysigt att kolla på! I alla fall, då hade någon kommenterat "Ugh, her eyebrows -.-'". Så den här människan har liksom suttit och tittat på en nagelvideo av en sjukt duktig nagelterapeut(?) och det enda den här personen tyckte var värt att kommentera (och dessutom negativt) var hennes utseende? Alltså, jag fattar inte. OK, att man kan tänka sådana saker, det sätter jag mig inte emot. Det är ju självklart att man tycker och tänker saker om hur andra ser ut titt som tätt, men måste man alltid säga det rakt ut? Det är det som jag inte kan förstå.

   Och så är det ju förstås den här aspekten att om det hade varit en kille som gjort videon hade det garanterat inte funnits en enda kommentar om dennes utseende i hela kommentarsfältet.

Jag vet, jag vet, jag ska sluta läsa kommentarer så slipper jag bli provocerad, men jag menar, varför kan folk inte bara tänka sig för litegrann?!

Håller ni inte med mig om att den värsta känslan i världen måste vara det där ögonblicket när man inser att den där låten eller det där albumet som man har nördat i x antal veckor eller månader, plötsligt bara är en vanlig låt/ett vanligt album? När den där magin bara dör, liksom. Det tycker i alla fall jag är en av de sorgligaste stunderna i livet, haha. Hur som helst, det var bara något jag kom att tänka på. Det var faktiskt längesedan det hände mig senast.

   Lägger en tuff helg bakom mig. Mycket känslor och sådant skit. Men idag kommer eventuellt något spännande att hända. Jag återkommer med detaljer när jag vet mer ;) Annars är det möte med körens styrelse som gäller ikväll. Blir nog trevligt.

   Skulle kunna snacka lite Melodifestival också, när jag ändå håller på. Men vet inte om jag har så mycket att säga än så länge, faktiskt. Over all ganska medioker kvalité på lördagens avsnitt. Det var liksom inte direkt något som var mer än "helt ok". Varken programledarnas insatser, låtarna eller övrig underhållning. Har sett flera som sagt "Det märks att SVT har slut på pengar efter Eurovision" eller liknande, men jag vet inte riktigt om jag håller med om det. Visst, det är möjligt att SVT har haft lägre budget för Melodifestivalen i år och att det kan ha viss påverkan produktionsmässigt, men så himla panka tror jag faktiskt inte att de är ändå. Men vad vet jag?

   Nu hade jag inte mer att säga för idag, vi hörs efter nästa avsnitt av Melodifestivalen, antagligen!