Halloj!

   Spenderade min ledighet i Stockholm med världens bästa fisk-kompis ;) Helt dagvill nu, tack vare det. I måndags var jag övertygad om att det var tisdag och idag, eftersom skolan började igen har jag tänkt att det är måndag hela tiden. Vilket blir ganska förvirrande.

   "Musplattan" eller vad fan det heter på min dator gick sönder medan jag var där, sjukt irriterande. Så får använda en mus man sätter i USB-porten nu istället. Väldigt mycket osmidigare. I alla fall den jag har nu som jag fick låna av mamma. Har köpt en ny nu, som liknar den jag lånade hos Olle, tror den kommer funka lite bättre i alla fall. Men ändock mycket irriterande. Fattar verkligen inte hur det gick till, helt plötsligt hände det bara inget när jag försökte använda den. Aja, fick i alla fall öva mina kortkommando-skills på tåget hem, vilket uppskattas om man är lite nördig som jag ^^

   Kursintro för nya kursen idag dårå. Den kommer bli jobbig, helt klart. Men jag vet inte, det känns som min motivation för skola fått lite uppsving igen. Det går säkert över men man vet ju aldrig.

   Har 3 veckor praktik från och med nästa vecka som jag däremot inte ser fram emot. Jag har ingen lust att vara där, jag har ingen lust att bli bedömd på allt jag gör, jag har ingen lust att vara konstant übertrött tre veckor i sträck. Jag har ingen lust, helt enkelt. 

   Annars mår jag bra. Blivit väldigt lat, men det kan ju vara lite skönt ibland, på något sätt, haha. Längtar till jullovet. Det ska bli mysigt med jul känner jag :) Men det är trots allt två månader kvar och jag försöker verkligen lära mig att leva lite mer i nuet, så väljer istället att fokusera på att det är Halloween på fredag (vilket inte en enda människa i Sverige verkar ha fattat?! Sen när blev det Halloween så fort höstlovet börjar? 31 oktober, people!) och sedan allhelgonahelgen, vilket innebär att sjunga på mässa med kören, vilket jag helt lyckats förtränga fram till den här veckan, haha. Men det kändes bra när vi övade igår, så det blir nog bra med det där ska ni se ;) Ok, harebra, HEJ!

Tja, här är jag, minns ni mig? ;)

   Skrivit klart hemtenta nyss. Igår kändes det skit, men nu är jag riktigt nöjd. Den blev bra, tycker jag faktiskt :) (Skulle så inte förvåna mig om jag får U bara för att jag säger så här nu xd). 

   Om en timme är det seminarium som gäller och sen är jag ledig till ONSDAG! :D Kan det fucking bli bättre?! Inte just nu faktiskt.

   Jaha, vad kan man mer ha att bluddra om då? *tänk, tänk tänk* Nej, det var väl det, helt enkelt. Puss på er, hejdå!

Läser på aftonbladet om varför folk röstade på SD. Blir så jävla frustrerad när folk säger "Jag gjorde det som en protest". Exakt vad tror du blir bättre av att SD får mer makt? "Oj, folk proteströstar, bäst att vi förändrar samhället nu på en gång. Nej, just det, vi har inga mandat för att göra det eftersom SD fick dem istället". Logiken är ju underbar... NOT.

   Men nu byter vi ämne helt och hållet - hur dålig fantasi är det inte av PH att slänga in Paow i år igen? Var verkligen alla som sökte (fler än som sökte till lärarutbildningar, for fucks sake) så tråkiga att de måste "spice it up" med gamla deltagare? Boring. För övrigt var ju typ Paow den tråkigaste av alla förra året dessutom. Hon råkar bara vara känd, liksom.

   Annars mår jag bra, haha. Låter bitterheten rinna ut på bloggen så jag kan vara trevlig och snäll i verkligheten istället ;) Nu ska jag spela Sims innan Mr Bubbelchat får utbrott på mig *tihi*

Dagens rubrik tillägnas mina stackars söndertrasade hörlurar. Ibland känner jag att jag inte borde få kalla mig själv smart. I förrgår, tror jag, så tog jag ner min arm, hade väl pillat mig i håret eller nånting, lyckas formligen slita ut hörluren från örat med följden att jag nu tvingas begrava dessa oerhört snygga lurar efter typ 2 och ett halvt års trogen tjänst. BUHU! :'( Jag har ingen lust att lägga pengar på sånt just nu...

   Idag har jag tänkt väldigt mycket. Tänkte att jag skulle dela med mig av lite tankar. Efter morgonens föreläsning gick Sandra och jag till stan. Närmare bestämt till Monki, eftersom Sandra skulle köpa en kofta där. Jag är i akut, akut behov av nya byxor, så kollade lite halvt på jeans. Den oerhört påfrestande försäljaren som jag helst ville slå i ansiktet fick mig att ta med ett par till provhytten. Jag tog den största storleken som fanns. Och här kommer en av dagens funderingar: Hur är det meningen att jag ska känna mig när deras största storlek är så pass för liten för mig? Det är jävligt svårt att inte känna sig väldigt tjock i det läget. Jag är inte tjock. Jag är definitivt inte smal, men jag är fan inte tjock heller. Så återigen, hur är det meningen att jag ska kunna må bra över mig själv när en helt valig klädesaffär inte har jeans som passar mig? Jag kan känna mig tjock då och då om jag tittar för länge på min mage och fettvalkarna på min rygg, men innerst inne tycker jag egentligen att jag är rätt normal. Jag vet inte, det kanske är en vanföreställning, men så känner jag i alla fall.

   Så ett tag gick jag och kände mig ledsen för att jag tydligen är tjock, innan jag insåg att det finns andra affärer som har större storlekar samt att det kanske också var fel modell eller så, men det var ändå inte särskilt roligt.

   Byxor/jeans och BH:ar är det jag hatar att prova/köpa mest av allt i hela världen. Följden av detta är att jag nu inte äger ett enda par byxor som inte har söndertrasade lår.

   Mina lår går ihop. Rent utseendemässigt kunde jag verkligen inte bry mig mindre, men på sommaren när jag får skavsår samt när alla mina par jeans skavs sönder ett efter ett så önskar jag väldigt mycket att de inte gjorde det. Skavsåren gör för jävla ont och det är både tråkigt och dyrt att köpa byxor. Så jag har försökt köra rätt mycket kjol/klänning och strumpbyxor/leggings denna terminen. Strumpbyxor och leggings skavs naturligtvis också sönder, men de är både billigare och enklare att köpa. Så, I don't know, kanske ska jag göra som Elsa Billgren och överge byxor och jeans för gott? Antagligen kommer det inte hända, då det är jävligt snyggt med snygga jeans och man kan ha söndriga ett tag innan hålen blir allt för uppenbara. I alla fall inbillar jag mig det. Nån gång ska jag väl lyckas hitta ett nytt par älsklingsjeans hoppas jag.

   Jao, sen har jag funderat på en del andra saker, men det får bli till ett framtida inlägg kanske. Nu har ni fått livstecken ifrån mig och jag har fått spy lite galla. Alla nöjda och glada! ;)