Dagens rubrik tillägnas mina stackars söndertrasade hörlurar. Ibland känner jag att jag inte borde få kalla mig själv smart. I förrgår, tror jag, så tog jag ner min arm, hade väl pillat mig i håret eller nånting, lyckas formligen slita ut hörluren från örat med följden att jag nu tvingas begrava dessa oerhört snygga lurar efter typ 2 och ett halvt års trogen tjänst. BUHU! :'( Jag har ingen lust att lägga pengar på sånt just nu...

   Idag har jag tänkt väldigt mycket. Tänkte att jag skulle dela med mig av lite tankar. Efter morgonens föreläsning gick Sandra och jag till stan. Närmare bestämt till Monki, eftersom Sandra skulle köpa en kofta där. Jag är i akut, akut behov av nya byxor, så kollade lite halvt på jeans. Den oerhört påfrestande försäljaren som jag helst ville slå i ansiktet fick mig att ta med ett par till provhytten. Jag tog den största storleken som fanns. Och här kommer en av dagens funderingar: Hur är det meningen att jag ska känna mig när deras största storlek är så pass för liten för mig? Det är jävligt svårt att inte känna sig väldigt tjock i det läget. Jag är inte tjock. Jag är definitivt inte smal, men jag är fan inte tjock heller. Så återigen, hur är det meningen att jag ska kunna må bra över mig själv när en helt valig klädesaffär inte har jeans som passar mig? Jag kan känna mig tjock då och då om jag tittar för länge på min mage och fettvalkarna på min rygg, men innerst inne tycker jag egentligen att jag är rätt normal. Jag vet inte, det kanske är en vanföreställning, men så känner jag i alla fall.

   Så ett tag gick jag och kände mig ledsen för att jag tydligen är tjock, innan jag insåg att det finns andra affärer som har större storlekar samt att det kanske också var fel modell eller så, men det var ändå inte särskilt roligt.

   Byxor/jeans och BH:ar är det jag hatar att prova/köpa mest av allt i hela världen. Följden av detta är att jag nu inte äger ett enda par byxor som inte har söndertrasade lår.

   Mina lår går ihop. Rent utseendemässigt kunde jag verkligen inte bry mig mindre, men på sommaren när jag får skavsår samt när alla mina par jeans skavs sönder ett efter ett så önskar jag väldigt mycket att de inte gjorde det. Skavsåren gör för jävla ont och det är både tråkigt och dyrt att köpa byxor. Så jag har försökt köra rätt mycket kjol/klänning och strumpbyxor/leggings denna terminen. Strumpbyxor och leggings skavs naturligtvis också sönder, men de är både billigare och enklare att köpa. Så, I don't know, kanske ska jag göra som Elsa Billgren och överge byxor och jeans för gott? Antagligen kommer det inte hända, då det är jävligt snyggt med snygga jeans och man kan ha söndriga ett tag innan hålen blir allt för uppenbara. I alla fall inbillar jag mig det. Nån gång ska jag väl lyckas hitta ett nytt par älsklingsjeans hoppas jag.

   Jao, sen har jag funderat på en del andra saker, men det får bli till ett framtida inlägg kanske. Nu har ni fått livstecken ifrån mig och jag har fått spy lite galla. Alla nöjda och glada! ;)