Ayo! Haft en minst sagt spännande helg, så tänkte berätta om den. Here we go: 

Fredag: Hade hoppning på ridningen och bestämde mig för att utmana mig själv, vilket slutade med succé. Så stolt över mig själv som vågade hoppa högre än jag nånsin gjort innan.

 

Lördag: Ganska händelselös, slapp dag, fram tills att det var dags att gå till tvättstugan. Att bära på två fulla kassar, varav en har trasiga handtag plus två lådor med tvättmedel är något otympligt, om vi säger så. Att dessutom ha på sig ett par stora, jobbiga kängor med långa snören visade sig vara en ännu sämre idé. Vips och pladask så låg jag på marken i chocktillstånd efter att ha varit övertygad om att "nu dör jag" när jag snubblade på mina skosnören och föll. Jao. Skrapsår på knäna, händerna och armarna blev resultatet av det hela. Ena knät var värst, det blev ett stort plåster där kan jag lova, haha ^^

Nåväl, tvätten blev tvättad och kvällen avslutades med Så Mycket Bättre, kexchoklad och Pepsi. Sämre kan man ha det <3

 

Söndag: Dags för Bastillekonsert. Ja, herregud, vet knappt var jag ska börja med den här galna dagen. Den kändes galen i alla fall, men har en känsla av att det inte kommer låta så när jag beskriver den.

   Camilla och jag satte oss i alla fall på bussen upp till Stockholm. Det var inga problem, allt gick som det skulle. Efter att ha gått på toa och lite sånt så mötte vi Camillas kompis Vega och hängde med henne och käkade våra pannkakor, som vi insåg att vi antagligen inte skulle få ta med oss in på arenan. Vi var också på Espresso House en sväng.

   Under dagen så kollade vi hela tiden Bastilles instagram eftersom de dagen innan haft konsert i Oslo och då hade de gömt "Survival Packs" på olika ställen och vi ville väldigt gärna hitta ett sånt ifall de gjorde det i Stockholm också. Men de la inte upp någonting.

   Camilla kollade sedan Twitter och då hade Bastille skrivit "Ses ikväll på Annexet." eller nåt liknande och då blev vi lite fundersamma eftersom konserten skulle vara på Hovet, inte Annexet. Efter lite forskande insåg vi att de tydligen bytt arena (antagligen på grund av färre sålda biljetter än de räknat med).

   Det jobbiga med detta var att vi hade köpt sittplatser eftersom vi inte hade lust att trängas och krångla framför scenen den här gången. men på Annexet finns det nästan bara ståplatser. Och eftersom ingen information hade mailats ut om någonting så blev jag lite stressad.

   Men vi sa i alla fall hejdå till Vega och sedan åkte vi mot arenan. I och med att vi stod där och köade glömde vi bort att kolla Instagram och missade därför att leta efter Survival Packsen. Så kan det gå.

   När vi kom in i arenan bestämde vi oss för att stå vid det bortre staketet, där väktare och sånt var "instängda". Det var den perfekta placeringen enligt mig. Jag såg bra, vi behövde inte trängas och vi hade ryggstöd. Tummen upp på det beslutet.

   Förband var Rationale. De var faktiskt bra. Gissar att jag inte skulle gilla dem om jag lyssnade på dom nu i efterhand, men livemusik har alltid en förmåga att göra mig mer positivt inställd.

   Sedan började till slut Bastille, and they were awesome (of course). När de körde låten "Of the night" så gick Dan (sångaren) och ställde sig på en liten scen som var inne i den lilla inhägnaden som vi stod vid så vi var plötsligt längst fram och jättenära. Det var skoj och vi (publiken) fick göra en "dans" som han kallade det, som gick ut på att när han sa till så skulle vi sätta oss på huk och sen resa oss upp och hoppa omkring i refrängen, haha.

   22.15 hade Camilla och jag bestämt att vi skulle börja röra oss, för att hinna med tunnelbana och tåg hem. Självklart kör de igång "Icarus" precis när vi närmade oss utgången, så vi stannade kvar tills den var slut och sen hörde vi början av "Pompeii" innan vi till slut blev tvungna att gå. 

   På tunnelbanan satt vi mittemot några som också hade varit på konserten och de sa att Pompeii var sista låten, så tack och lov missade vi i princip ingenting.

   Vi fördrev tågresan hem med att lyssna på standup med Magnus Betnér och sova. Det var skönt. Ytterst motvilligt gick vi sedan av tåget och cyklade hem. Kom hem runt 01.30 och sen var det bums i säng som gällde! :D

   Idag är jag seg som fan, men tänkte att jag skulle bada nu och sen försöka ta tag i den här dagen innan det blir mörkt ;) När jag vaknade hade jag en Bastille-låt på hjärnan, men konstigt nog en av låtarna de inte spelade på konserten. Lustigt. Jaja, vi ses hörrni!

Dagens insikt courtesy of Tinder: När ens spontana reaktion på presentationen "Genuint hygglig kille." är "Om du faktiskt hade varit en "genuint hygglig kille" hade du inte behövt berätta det." vet man att ens cynism börjar gå överstyr...

   Fått min första dickpic av Tinderkille också. Otroligt tacksam för det är jag *host*. Ok, ska vi vara noga så var den bara halvvägs ute, men ändå. Man kan ju inte få allt, som ni vet! Det kommer fler och bättre gånger ska ni se :D Suck. Killar alltså. Så jävla trött på dem. Och nej, jag menar INTE ALLA MÄN. Men jag tänker att människor med förmåga att tänka fattar det. Menmen, nu ska jag inte bittra om det, den diskussionen har redan gått så himla många varv att det nog inte finns något nytt att lägga till.

   På söndag ska jag på Bastille-konsert. Så fucking excited! :D Denna upplevelse kommer det garanterat att bloggas om. Eller förresten, det var inget. Inga löften om bloggande har vi ju sagt!

   Det album som gått varmt den senaste veckan är dock Escalas nya album (Bond-wannabes som jag lovade mig själv att inte tycka om, vilket uppenbarligen gick väldigt bra osv...). Det här är säkert 10:e gången jag lyssnar på det, bara idag. På tal om det (typ) så ser jag väldigt mycket fram emot Spotifys årsredovisning för 2016. Får för mig att jag har varit lite mer diversifierad i år än jag brukar vara. Återstår att se om det stämmer.

   Ta hand om er så ses vi när vi ses!

 

Tiden är kommen, hörrni... Det har gått 3 år sedan jag första gången hade för avsikt att göra detta. Jag har gjort några ärliga försök, men alltid gett upp innan jag varit klar, av oklara anledningar. Men nu. Nu ska jag göra den....

 

THE HARRY POTTER TAG.

Nu när jag ändå håller på och läser böckerna igen, för 2917:e gången, så känns det som att jag borde vara redo för detta, så nu kör vi.

 

Ok, så anledningen till att jag haft så svårt att få till den här tagen är för att jag inte kan välja sånt här, det är så himla svårt! Men om jag måste, så skulle jag säga att det är väldigt jämt mellan 4:e och 5:e boken (alltså Flammande bägaren respektive Fenixorden). Jag brukar typ alternera mellan dem, men jag säger Flammande Bägaren den här gången.

 

Det var ett tag sedan jag såg de två sista, men gissar att någon av dem ligger bra till. Men om jag ska basera det på antal gånger jag sett filmerna så är 5:an (Fenixorden) klar vinnare, inget snack om saken.

 

Alltså, alla är ju bra, självklart. Bara så vi klargör det först ;) Med det sagt så kan jag ändå inte låta bli att tycka att 6:an (Halvblodsprinsen) är lite tråkig, trots att den är "viktig" för storyn eller vad man ska säga, så jag väljer den, även om den som sagt också är bra, naturligtvis.

 

Typ alla gånger folk dött, kan vi väl säga som kort sammanfattning (grät inte när Cedric Diggory dog och tror inte att jag grät när Sirius dog, men i övrigt kan det nog stämma så.)

En sak som jag vill diskutera när det gäller detta dock, är något som jag och Camilla kommit fram till att vi har gemensamt. Det finns en scen i fjärde boken efter att Harry kommit tillbaka från Voldemort där Mrs Weasley kramar honom och han börjar gråta. Jag kan inte minnas att jag reagerat på den när jag läst böckerna på svenska, men första gången jag läste den på engelska minns jag att jag grät asmycket åt detta. Jag vet inte vad detta beror på och jag kan inte se någon anledning till varför jag skulle missat detta bara för att det var på svenska. Jättekonstigt. Men i alla fall, grät som fan nu igen när jag läste den scenen för nån vecka sedan ;)

I filmerna finns det faktiskt två scener som inte är med i böckerna som brukar få mig att gråta: När Harry kommer tillbaka med Cedric i fjärde filmen och när Voldemort typ tar över Harrys kropp i femte filmen :P

Jag känner att det här svaret blev en väldig massa osammanhängande babbel, meneee...

 

Harry såklart. Fatta hur cool jag hade varit då liksom ;)

 

Jag "brukar" svara Dobby på den här frågan, men det känns som en cop out, för att jag inte orkar tänka efter eller nåt, haha. Men jag gillar Hagrid, Dumbledore, Lupin. Av Harry, Ron och Hermione skulle jag nog välja Hermione. Kanske. Inte helt säker där ;)

 

Just det! Har inte gjort det testet på Pottermore än, be right back! Ok, min Patonus är tydligen en Fladdermus. Seems legit xD

 

Osynlighetsmanteln. Den är ju användbar på riktigt, vete sjutton vad jag skulle ha för nytta av de andra grejerna :P

 

Ursäkta mig, vadå skulle du vara i? Jag är i Ravenclaw, thank you very much.

 

Såg ju Weasley-tvillingarna när de var i Norrköping inför Harry Potter The Exhibition, men i övrigt skulle det vara coolt att träffa typ vem som helst av skådespelarna, Emma Watson kanske, jag vet inte.

 

Tycker mig ha ett svagt minne av att en väldigt kort stund ha spelat antingen Hemligheternas Kammare eller Fången från Azkaban på tv-spel hos någon kompis någon gång, men minns inte vem och när. Annars har jag spelat Fenixorden på Wii samt börjat på Dödsrelikerna del 1 (också på Wii), men det var tråkigt så spelade aldrig färdigt ^^

 

På Hogwarts.nu minns jag att jag var slagman, men jag vet inte riktigt varför. Precis som att jag skulle vara bra på det liksom, haha. Sökare kanske jag skulle klara av, vem vet? Sports ain't my thing...

 

Det här är en så svår fråga, för jag vet verkligen inte. Jag var nöjd första gången jag läste, det vet jag. Men nu är det väl lite både och, typ. Har ju svårt att se att det skulle ha kunnat sluta på något annat sätt än att Harry skulle vinna över Voldemort men hela den här grejen att alla gifter sig och skaffar barn med sina barndomskärlekar känns ju inte så trovärdigt och jag orkar inte att inga av Harrys barn fick ett enda unikt namn utan alla namn var tvungna att vara efter någon annan. Och visst, jag fattar Harrys resonemang men jag kan ändå inte komma över att han döpte ett av sina barn efter Snape.

Eh OK, nu var det visst bitter-Karolin som kom fram här. Ja, slutet är bra, men det har sina brister. Så kan vi väl säga lite enkelt och smidigt.

 

Harry Potter är en naturlig del av livet, helt enkelt. Vet inte riktigt vad jag ska säga mer än så.