Looking back once again
Det finns så mycket jag vill säga om årets melodifestival, men vettiga formuleringar vill inte komma till mig, så det får dröja ett tag till. Nu tänkte jag istället att det var dags att ta itu med månadens tillbakablick i mitt bloggarkiv. Så vi drar oss tillbaka till den 9 juni 2009 och läser följande inlägg:
9 Juni
Äntligen känner jag att någon form av inför-sommarlovet-lugn har infunnit sig. Början av den här veckan har för visso varit väldigt stressig och det kommer fortsätta så veckan ut, men stressigt på ett bra sätt. Stressigt för att hinna göra saker man faktiskt vill göra, till skillnad från när det är stressigt för att man har massa skola att göra.
Treorna går runt med studentmössor och, ja, jag är avundsjuk. Som fan ;) Men ändå känns det skönt att jag inte tar studenten i år.
Eh, ja. Fanns väl inte så mycket att säga om det där lilla korta inlägget. Undrar när min idé att korta inlägg inte dög infann sig.
Från typ 8:onde klass och framåt gick jag alltid runt och var jätteavundsjuk på alla som fick ta på sig sina studentmössor och gå runt och se skitcoola ut. Nu är det så otroligt svårt att fatta att det snart har gått 6 år sedan jag tog studenten. Känns kul att jag fortfarande lever ett så patetiskt skittrist liv. Nåja. Alltid ska man ha något att klaga på! Nej, hörrni, vi tar ett inlägg till va? Vi förflyttar oss till den 24 november 2010...
Oops, nästan en månad sen sist...
Jag sitter här och lyssnar på weird technomusik och är lite sur för att Eos gav mig intrycket att jag skulle kunna sätta bonds nya album på min önskelista till jul och sen så kommer det inte ut förrän 2011 :( Ah well, har man väntat 4 år pallar man väl några månader till, I guess ^^
För övrigt börjar jag tröttna på att vara folks levande uppslagsverk (när börjar den lektionen? När börjar nästa schemaperiod? Har vi sovmorgon imorgon? När skulle vi samlas? Vad är det för dag imorgon?). Snälla. Det är inte så svårt att logga in på hagas hemsida och kolla schemat. Är man inne på facebook och msn 24/7 kan man uppenbarligen gå in på internet, liksom...
Annars mår jag bra. Börjar inse att praktiken snart är slut, vilket känns väldigt tråkigt eftersom jag har börjat komma in i allt så himla bra nu. Dessutom är det skönt att kunna gå hemifrån 8.10 när man börjar 8.15 istället för 7.20 när man börjar 8.10 ;)
Jag har drömt vid två tillfällen de senaste månaderna att min religionslärare praktiskt taget har jagat mig (en gång på en båt, en gång i skolan) för att berätta för mig att jag inte fått godkänt på mitt religionsarbete. Antingen är det min oro som spökar i huvudet eller så är det ett väldigt dåligt omen, haha. Men jag försöker att inte tänka så mycket på det.
Ok, nu säger vi tack och hej till nästa gång :)
Haha, så lustigt. Jag kände exakt samma sak denna julen. Flera gånger hade det sagts av medlemmar i bond, och det stod till och med på deras hemsida att 2016 skulle det komma ett nytt album. Men nej. Nu är det lite diskret ändrat så att det står att nytt album kommer 2017 istället. Ah well, har man väntat 6 år pallar man väl ett tag till, I guess ;)
Annars mår jag bra. Börjar inse att praktiken snart är slut, vilket känns väldigt tråkigt eftersom jag har börjat komma in i allt så himla bra nu. Dessutom är det skönt att kunna gå hemifrån 8.10 när man börjar 8.15 istället för 7.20 när man börjar 8.10 ;)
Jag har drömt vid två tillfällen de senaste månaderna att min religionslärare praktiskt taget har jagat mig (en gång på en båt, en gång i skolan) för att berätta för mig att jag inte fått godkänt på mitt religionsarbete. Antingen är det min oro som spökar i huvudet eller så är det ett väldigt dåligt omen, haha. Men jag försöker att inte tänka så mycket på det.
Ok, nu säger vi tack och hej till nästa gång :)
Haha, så lustigt. Jag kände exakt samma sak denna julen. Flera gånger hade det sagts av medlemmar i bond, och det stod till och med på deras hemsida att 2016 skulle det komma ett nytt album. Men nej. Nu är det lite diskret ändrat så att det står att nytt album kommer 2017 istället. Ah well, har man väntat 6 år pallar man väl ett tag till, I guess ;)
Ja, herregud vad jag fick leka ansvarsfull förälder till mina gymnasiekompisar ibland. Livet är inte lätt när man bara är 18 år *lol*.
Inte är det heller lätt att oroa sig så mycket för en inlämning att man drömmer mardrömmar om den. Vilket förstås var helt obefogat. Hur hade jag inte insett att man i princip inte fick IG på gymnasiet så länge man faktiskt hade lämnat in något? Det var ju inte så att jag inte hade lagt ner tid på det heller, så jag förstår inte varför jag var så väldigt orolig för just det där arbetet.
Om det är någonting jag lär mig av de här throwbacksen så är det att saker ordnar sig alltid. Kanske inte alltid på det sätt man trodde att de skulle göra, och ibland tar det tid, men det blir bra. Det känns skönt att veta :)
Nej usch, vad klyschigt sagt! Nu måste jag fan säga nåt tjurigt som avslutning...
Fuck Christer Björkman som gjorde så att finalen blev utan världens bästa Lorpa! >.<
Mother Mary Try To Keep It Real
Ja... Vad ska en säga om det här egentligen? Med reservation för att mina känslomässiga reaktioner är lite förstärkta på grund av PMS så måste jag bara säga att jag är så sjukt ledsen. Hur kunde det bli så här? Varför måste det bevisas gång på gång att söta pojkar med substanslösa leklåtar alltid går före allt annat? Fina, bästa Loreen, du förtjänade så mycket bättre än det här. Jag kräver att barn under 16 år fråntas rätten att apprösta GENAST! (Jag tänker att när man är tillräckligt gammal för att få tävla i Melodifestivalen så kan det väl eventuellt vara rimligt att man får rätt att rösta då också)
Nu har Loreens uttåg från Melodifestivalen stötts och blötts och analyserats hit och dit så mycket att jag känner att jag inte har så mycket nytt att tillföra. Men jag ville ändå bara få uttrycka mitt missnöje här också. Jag känner mig inte alls exalterad över finalen på lördag, finns ingen låt som jag tycker är extra bra, bara en lång samling mediokritet. Allt jag kan säga är att jag håller med Olle och hoppas på att en tjej vinner. Det som skulle i alla fall kännas som någon liten form av kosmisk rättvisa.
En sak måste jag dock kommentera. Allt tjat om att folk inte hör vad Loreen sjunger. Alltså skojar ni med mig? Om det är texten som är det viktiga så undrar jag vad fan De Vet Du gjorde i Andra Chansen? Eller vad Samir och Viktor gjorde i finalen förra året? Kom inte och påstå att ni plötsligt bryr er om vad någon sjunger när det i själva verket handlar om att ni inte "orkar" ta in ett bidrag framfört av en kvinna som visar något som är på riktigt och betyder någonting mer än att män med bar överkropp badar i en jävla fontän.
SUCK. Det finns verkligen tillfällen då jag hatar det faktum att Melodifestivalen som program blivit så mainstream lite extra mycket.
25-årskris och så vidare
Hej på er! Ni vet såna där klassiska avsnitt i TV-serier som man alltid gråter till? Exempelvis Prues begravning i Förhäxad eller när Charlie dör i Lost? När man har sett sådana avsnitt ett antal gånger så är det ju inte ovanligt att man till slut kan se dom utan att gråta. Så är absolut inte fallet med sista avsnittet i första säsongen av OC. Jag har sett det så många gånger, men jag gråter varje gång. Idag när jag såg det tänkte jag "Äsch, jag vet ju att det får mig att gråta så därför kommer jag inte göra det den här gången."
Men, 25 minuter senare sitter jag där, "Maybe I'm Amazed" med Jem börjar spelas och Marissa säger till Ryan "I just want you to know, that I understand why you have to do this." och jag börjar direkt, like clockwork. Sedan sitter jag där och bölar resterande 15-20 minuter av avsnittet xD Det slår aldrig fel. Men det är ju bra om jag känner att jag behöver gråta någon gång, så vet jag vad jag ska sätta på för att få fram det ;)
Så, ska vi gå över till att prata om att jag är 25 år numera? det roliga är att jag har mått mer dåligt över det innan jag faktiskt fyllde år. Nu känns det inget särskilt. Åldern är bara en siffra, vet ni barn! ^^ Själva födelsedagen spenderades på en buss hem från fjällen, genomförkyld och stundtals ganska åksjuk, men annars glad. Dagen efter var en fredag och den bjöd på största klichéfyllan ever. Jag tror jag seriöst täckte in allt löjligt som folk gör på fyllan den kvällen. Eller åtminstone jag, Olle och Sofia gemensamt. Ok, här kommer en lista på allt klyschigt jag/vi gjorde:
1. Jag tog en suddig selfie.
2. Sofia och jag kissade utomhus på väg till Kopparhammaren (efter att jag tjatat i fem minuter om "tänk om polisen kommer!")
3. Tog nästan 10 foton på våra tre Jägershot-flaskor som vi ställde på en parkeringsautomat. Tyckte väl de var fina..?
4. Jag var på väg att SMS:a till Marcus när vi stod i kön, bara för att skriva "Jag är på Kopparhammaren, kom hit! :D". Lyckades dock stoppa mig själv från att uppfylla just den klyschan.
5. Jag lyckades däremot, trots att jag verkligen försökte, inte hindra mig själv från att säga till Johan att han såg ut som Jultomten (för att han hade mycket skägg, I guess). Skäms fortfarande över det...
6. Olle gjorde en fjantig snapchat-film där vi bara skriker på min telefon och jag hann inte stoppa honom från att skicka den. När jag sedan frågade vem han hade skickat till svarade han "TILL ALLA!!!" och jag tänkte typ "Oh no".
7. Sofia spydde. Och jag var världens bästa kompis som klappade henne på ryggen samtidigt som jag skrattade massor. Men till mitt försvar så trodde jag faktiskt att hon bara spottade först xD
8. På väg hem från Kopparhammaren snubblade jag på trottoarkanten eller nåt, ramlade i alla fall och stukade foten samt slog i knät såpass att det gick hål på mina jeans. Något jag sedan tjatade om 10 000 gånger innan vi var hemma. "Asså, mina byxor är trasigaaaa..... :'("
Slutsats: Jag blir en jävla tjatmoster på fyllan :D Eller jag vet inte, den delen av mig får större utrymme då eller något, är ju rätt "tjatmosterig" i vanliga fall också, hihi.
Det enda som egentligen saknades för att detta skulle vara en tvättäkta klichéfylla hade väl varit ett kvart i tre-ragg. Det närmsta jag kom var en rökande (och mycket oattraktiv) kille som ville hångla med mig, men jag knuffade snabbt bort honom, mohahah.
Förkylningen är nu nästan helt borta, och foten var bra igår, men då började jag ju använda den massor så nu har jag ont igen, heh... Menmen, den kvällen var helt klart värd alla tokigheter! Och jag tänker att det faktum att jag blev mer full än jag någonsin varit tidigare får vara min lilla "25-årskris" och att jag nu kan gå vidare med livet och ha det toppen, vilket ju typ var vad tarotkorten sa när Olle spådde mig tidigare den kvällen ;)
