Ännu ett Eurovision är förbi. Sorgligt men sant, I know. Även detta år finner jag mig nöjd med resultatet trots att jag inte alls är något större fan av den vinnande låten. Vilket får mig att känna mig så mycket bättre än alla dåliga förlorare förra året som försökte få igenom omräkning av resultatet och allt vad det nu var för att de inte kunde ta att deras favorit inte vann. 

   Precis som Edward af Sillén sa igår så är även mitt Eurovision-nördiga hjärta så otroligt glatt för Portugals skull att de äntligen fick vinna den här tävlingen efter att ihärdigt ha försökt ända sedan 1964(!) Jag tror också att det finns goda chanser för att Eurovision i (antar jag) Lissabon kommer att bli väldigt lyckat.

   Därmed inte sagt att jag inte tycker att Kiev har gjort ett bra jobb i år. Visst, de kanske inte riktigt levde upp till den kvalité som vi fick förra året (säger jag naturligtvis helt opartiskt ;D) men jag tycker ändå det är synd att klaga allt för mycket. Sen kommer det ju förstås alltid vara otroligt mycket humor att de valde temat "Celebrate Diversity" och gav programledarjobben till tre vita, straighta unga män som såg typ exakt likadana ut men ja... Man kan inte få allt #KarolinsMottoILivet

   Ända sedan jag hörde Italiens låt första gången för lite mer än en månad sedan så har jag undrat och undrat: "Vad är grejen med den här?" "Varför tycker "alla" att den här är så bra?" och så vidare. Och ju fler låtar jag hörde från årets Eurovision blev jag bara mer och mer övertygad om att det inte fanns en endaste chans att den skulle vinna. Och mina instinkter när det gäller den här tävlingen visade sig än en gång ha rätt. (Vi bortser från min mycket felaktiga domedagsprofetia under 00-talet när jag ett tag var övertygad om att Sverige aldrig skulle ens nå topp 10 igen, haha)

   Som titel till detta inlägg har jag valt den del av Portugals låt som jag gillar bäst, men jag har inte den blekaste aning vad det betyder, så ni ska inte tro att det ligger någon djupare mening bakom den. Ville bara förvarna om det ;)

   Mina personliga favoriter igår var Belgien, Ungern och Bulgarien, tror jag. Men det var en stark final med många bra låtar enligt min mening, så det fanns absolut fler jag hade kunnat nämna.

   Så, med det sagt ser jag med nöje framemot Eurovision 2018 i Portugal och hoppas på en hel drös med bra låtar (och en bra vinnare) även då.

   Puss och kram skumbanan!