...Nej, nej, NEJ! Jag tänker inte bli förkyld, fattar ni det?! Det spelar visserligen ingen roll om ni fattar eller inte, eftersom min kropp tydligen inte gör det :(
   På tal om annat så håller jag på med mitt tal till svenska nationella. Det går ganska dåligt. Känner mig klar och har bara skrivit 372 ord. Det vill säga, jag måste skriva lika mycket till för (alltså typ 600) för att få till 5 minuter. Eftersom mitt träningstal, som bara skulle vara 3 min har 445 ord. Inte så bra, kanske. Får väl gnugga geniknölarna ett tag till och hoppas på det bästa!

Fick svar från ett av sommarjobben jag har sökt. Jag fick det inte... Det värsta är att det var det jag förmodligen hade störst chans att få, så det blir väl inget sommarjobb i år heller. Menmen, jag sitter här och tröstar mig med Ben&Jerry's Halfbaked så jag överlever väl ett tag ;)

Jag har haft en bra helg. Firade Gerry (Johannas man) igår och sedan blev det att jag gick med dem och Gerrys syster med man till en indisk restaurang som hette Indra. Det var jättegod mat! :D
   Idag har jag inte gjort så mycket än. Nu ska jag gp och skriva i loggboken till projektet, sedan ska jag stirra på svenska nationella-häftet en gång till och försöka hitta inspiration till talet. "Träningstalet" gick så himla bra, därför känns det surt att jag inte kommer på något nu när det är det riktiga talet... Aja, tog ett tag förra gången också, så förhoppningsvis kommer det till mig till slut. När jag har bläddrat i det en stund ska jag kolla upp vilka ingredienser som ingår i några olika bakverk till teckenspråket. Sen känner jag att jag har lust och se film, så får se om jag hittar någon.
   Igår fick jag även reda på att Johanna inte alls har sålt sin balklänning som jag trodde, så det verkar som att det bli bal för mig i alla fall! Lite synd att den är rosa bara, eftersom jag inte gillar rosa och heller inte tycker att jag passar i det, men är det gratis så är det ;)
   Tack för mig!

Det är svårt. Väldigt svårt. Jag förstår att vi har varit dåliga kompisar eftersom vi inte har hört av oss. Men sanningen att säga så har jag inte velat höra av mig. Jag är trött på att höra att du har varit hemma för att du hade ont i huvudet eller hade mensvärk eller whatever. Om jag var hemma varje gång jag typ var trött, skulle jag aldrig vara i skolan. Det som irriterar mig speciellt är alla gånger du till och med har varit och gjort saker på kvällen trots att du har varit för dålig för att vara i skolan(?). För mig går inte logiken ihop där. Och om jag kan gå till skolan trots att jag kanske inte mår tipp topp, känns det som att du också borde kunna det. Jag har kanske fel, det kanske är som du säger att det är något mer än bara vanlig sjukdom. Tror det var nästan tre veckor sedan du var i skolan senast. Man har liksom slutat förvänta sig att se dig i skolan. Jag har till och med fått för mig att du kanske har hoppat av skolan vid några tillfällen. Det betyder självklart inte att jag inte bryr mig. Men det är så svårt, för jag förväntar mig inte att ni ska höra av er och undra hur det är med mig när jag är sjuk, det spelar liksom ingen roll för mig. Vi ses ju sedan när jag blir frisk och det borde i sådana fall var lika naturligt att man frågar varandra hur man mår även när man ses i skolan. Eller? Att folk inte frågar mig hur jag mår när jag inte är i skolan gör inte att jag känner mig mindre omtyckt, så jag kan liksom inte riktigt relatera. Därför borde jag kanske inte uttala mig egentligen. Nej, det är svårt, helt enkelt.
   Idag fick jag tvärtom erfara hur skönt det känns att någon bryr sig om hur man mår även i skolan. Jag har haft en dålig dag i skolan och inte känt mig särskilt glad. Förvånande nog la en i klassen som jag inte "är" med, men som jag dock vet är snäll, märke till att jag inte mådde bra och frågade mig faktiskt två gånger hur jag mådde. Och det kändes skönt att när jag liksom sa var det var så kändes det som att hon lyssnade och förstod. Hon gav till och med tips hur jag skulle klara av det, eller vad man ska säga. Sådan omtanke är nog viktigare för mig, tror jag. Men jag vet inte, som sagt.
(Texten handlar inte om någon i "systerskapet", bara så ni vet, ifall att det inte var uppenbart)

Då sitter man här igen... Haha, nej, men det var ju ett tag sedan jag skrev här. Sedan sportlovet, faktiskt. Har låång sovmorgon på onsdagar, men eftersom jag blev väckt av ett telefonsamtal imorse så blev det bara typ en halvtimmes sovmorgon, men det är ju alltid något! Så nu har jag suttit vid datorn ett tag och börjar få slut på idéer på vad jag ska göra. Något som händer jämt när jag sitter vid datorn nu för tiden. Fattar inte vad jag gjorde alla dessa timmar som brukade springa iväg framför datorn förut? För några månader sedan var det ju Farmville och Mafia wars som tog upp all tid. Tack och lov att det är över nu, även om det var ganska kul medan det varade. De senaste veckorna/månaderna har jag fyllt upp min före detta datortid med att träna på friskis. Det har varit lite sämre med det ett tag nu. Men idag har jag nog tänkt komma iväg dit.
   Igår gjorde jag omelett till lunch, hihi! Själv tycker jag att jag var jätteduktig, men det är nog ingen annan som fattar det... Men nu när jag har insett att kommer förbli singel resten av livet och inte kommer hitta den där mannen som ska laga mat och inreda mitt hem åt mig, så måste jag lära mig att laga mat själv! Och det går... ganska bra, förutom att jag inte riktigt har tålamodet till det så det jag lagar mat är oftast inte riktigt färdigt när jag bestämmer mig att äta det. Fast omeletten var nog färdig faktiskt. Enda "felet" var att jag inte hade rört så mycket i den. Det ska man tydligen göra, för annars blir det visst pannkaka. Äh, vad fan, jag tyckte den blev asgod!
   Imorse insåg jag att det verkar som vi har något slags engelskaprov idag... Hehe... Det hade jag tydligen helt glömt bort. Får panikplugga när jag kommer till skolan. Tur att provet är efter lunch, haha.
   Ok, NU har jag svamlat färdigt! Skönt, va? ;)