Ja, jag är en dålig människa, jag vet det. Och jag vet att jag inte står för vad jag säger och shit. Och jag förtjänar att bli hatad av alla människor, jag vet det! Men. Jag kände att det handlade om att göra ett val. Att det inte gick att vara på båda sidor samtidigt. För Carro går det eftersom hon är stark. För mig går det inte för jag är svag. Och då gjorde jag det valet som jag gjorde. Klassresan gjorde mycket för mig känslomässigt. Jag insåg att jag hade inte bara saknat dem jättemycket som jag trodde. Jag hade saknat dem tusen gånger mer än jag trodde. Och jag insåg också att gud, vad jag har lurat mig själv och alla andra när jag har sagt att jag hatar den här klassen. I sjuan var det ingen lögn när jag sa det, men nu är det det. Jag kommer gråta ögonen ur mig på avslutningen. Dels för att jag kommer sakna alla och dels för att jag tvivlar på att det finns några andra människor som står ut med mig. Ja, det kanske var eller det var barnsligt av mig att tro att när du skrev att Jacob var den enda som du skulle sakna på bussen betydde att du inte tycker om mig. Men, nu tolkade jag det så och det är försent att ändra på det. Men. Det spelar ingen roll längre. Jag vill ha det såhär.