10 oktober

Denna helgen hade jag flera saker jag ville göra som alla på ett eller annat sätt förekom samtidigt. Jag försökte länge hitta någon slags lösning så att jag skulle kunna göra allt, men så igår fixade ödet eller whatever man nu tror på så att denna helg istället spenderas i sängen med seriemaraton. Tillåt mig förklara:
   Nu i helgen var det läger med kyrkan, ett pass på Flimmer och en examensfest som fanns på min lista över saker jag ville göra men som alla pågick samtidigt. Till slut bestämde jag mig dock för att åka på lägret på lördagen för att sedan åka hem tidigare och göra mitt pass på Flimmer på söndagen. Bra, då hade jag koll på hur helgen skulle se ut. Trodde jag.
   Det blev fredag. Jag hade ridning på kvällen som vanligt. Vi skulle hoppa, jag hade Lillan, som jag inte riktigt känner mig 100 trygg med alla gånger. Men det gick i alla fall hyfsat, tills vi kom till sista varvet. Då tog kära, ivriga Lillan ett rejält skutt, jag hängde inte alls med och sekunden senare ligger jag på backen. Yaaay... Slog i ryggen rejält och landade typ litegrann på ena armen så den är lite öm också.
   I fredags gjorde det asont i ryggen hela kvällen, idag är det lite bättre, gör mest ont när jag står och går (eller snarare stapplar fram som en gammal tant ^^), lite när jag sitter och nästan inget alls när jag ligger ner. Så det fick som sagt bli en chillhelg istället. Inte vad jag hade tänkt mig, men det är ju bara att gilla läget liksom. Hoppas att det har gått över till på måndag, bara. Den som lever får se. 
   Och ja, jag är fullt medveten om att det inte var mindre än 2 veckor sedan jag ramlade med cykeln (även det på en fredag, lol), Vissa perioder i livet har en kanske mer otur än andra, vad vet jag? Det är väl bara att skratta åt eländet, antar jag.
   Är i alla fall otroligt tacksam mot alla som var så snälla mot mig och tog så väl hand om mig efter att jag hade ramlat, det kändes skönt. Som vanligt tyckte jag ju dock att det var jobbigt att liksom vara i centrum så där som en gärna blir när en sån där sak händer. Jaja, bättre det än att jag hade ramlat av och ingen hade brytt sig, haha. Fatta vad hemskt det hade varit?
   Nu ska jag äta en macka, sen ska jag krypa ner i sängen igen och bara mysa resten av kvällen. Puss på er!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

StrangeParadise

Hej jag heter Karolin och jag är 25 år. Om ni vill läsa om mina många besattheter, tankar om livet och vardagsberättelser så är ni välkomna :)

RSS 2.0