Dags för vanlig skola igen

Idag var det då den sista dagen på praktiken, vilket känns både skönt men också lite tråkigt. Det är svårt att förklara vad som hänt under dessa veckor, men ett tag kändes det väldigt jobbigt rent... jag vet inte, känslomässigt? det var efter att jag hade pratat med min handledare och fått höra det som jag alltid får höra och som jag inte vet hur jag ska ändra på eftersom jag alltid varit så och inte vet hur man inte är så, det kommer liksom automatiskt. Efter det kände jag bara för att ge upp och skita i allt och bara dra täcket över huvudet och stanna där. Men, efter ett tag övergick det till att helt enkelt inte bry mig och bara gå på det som kändes bra för mig, att umgås med barnen, som alltid är snälla och vill leka med mig och som aldrig kritiserar mig, haha. Jag skulle säga att min relation till min handledare är ganska dålig, vi pratar knappt med varandra, vilket naturligtvis jag har halva skulden till, men aja.
   Även om jag har lyckats skjuta bort mycket av vad jag kände då så insåg jag där vilken extremt dålig självkänsla jag har. Jag vet att jag är bra på saker och att jag har bra sidor som jag gillar hos mig själv och bla bla bla, men jag är ofta väldigt taskig mot mig själv och när jag är i sällskap med människor jag inte känner så väl upplever jag mig i princip alltid i underläge, vilket är det som gör att jag sluter mig och inte vill synas, jag tänker att varför skulle någon vara intresserad av mig liksom? Lite mer komplext än så, men enkelt uttryckt är det ungefär så. Låter alltid lika fånigt när jag säger det out loud, så att säga, men det är såna tankar som jag kämpar mot hela tiden. Då kan man ju tänka att det är väl bara att sluta tänka så och "skärpa till sig"? Men saken är ju den att när jag är mitt i situationerna så fattar jag inte att jag gör så, det är först efteråt som jag inser det, typ. Eller så vet jag helt enkelt inte riktigt hur jag ska ändra på mig. Det är ju alltid lättast att fortsätta i gamla vanliga fotspår. Vet inte vart jag vill komma med detta, men nu fick ni en liten självanalys helt gratis så här på onsdagskvällen, heh. Konstigt, känner mig inte alls depp och har inte gjort det på ett tag heller, men kändes ändå skönt att skriva av sig lite. Aja, måste gå nu!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

StrangeParadise

Hej jag heter Karolin och jag är 25 år. Om ni vill läsa om mina många besattheter, tankar om livet och vardagsberättelser så är ni välkomna :)

RSS 2.0