Idag har vi haft redovsningar. Vår grupp pratade om etnicitet och de andra grupperna pratade om klass, genus och ålder. Ni ska bara veta hur mycket det här sätter igång hos mig. Och hos de andra också, av allt att döma. Jag känner att mitt förhållande till genus-frågor blir mer och mer komplext för varje dag som går och nu vet jag inte alls var jag står. Det är så mångfasetterat och så tvetydigt så jag känner att jag inte alls vet hur jag ska få ihop det. En känsla som jag nog i alla fall är ganska säker på att jag fortfarande har är att de som är "genusmänniskor" eller vad man ska kalla det för, enligt mig fäster alldeles för stor vikt vid just kön. För mig är det en väldigt liten del av den man är. Jag ser mig definitivt inte främst som "kvinnan Karolin" utan jag ser mig först och främst som "personen Karolin", kanske till och med "mellanbarnet Karolin", eftersom jag känner att det utgör en stor del av min identitet eftersom jag tror att det har att göra med varför jag itne är så verbal och känner mig osäker med folk jag inte känner och alltid tillskrivs attributet "blyg" av lärare och andra. Skulle jag ha varit mindre "blyg" (hatar ordet, därför jag sätter det i citationstecken :P) om jag varit kille och mellanbarn? Det är omöjligt att säga, men jag skulle nog tro att jag skulle vara det, eftersom jag anser att det är mina uppväxtvillkor som har format mig till den jag är. Men just nu så vet jag inte.

   På något sätt känns det som att genustjat befäster könsrollerna ännu mer snarare än uppmärksammar och "motverkar" dem. Eftersom man ändå hela tiden talar om att tjejer ska kunna göra killiga saker och killar ska kunna göra tjejiga saker. Men varför fortsätta hugga i sten att dockor är för tjejer och bilar är för killar då om det är så himla farligt?

   Asså min hjärna får kortslutning av det här, jag pallar inte. För min del får alla vara precis dom dom är och jag bryr mig inte om ifall de går emot de könsstereotypa rollerna eller inte. Det verkar ju dessutom var så himla fel att som tjej faktiskt vilja vara "tjej" och tvärtom. Om man som tjej inte har något emot att vara på det sättet som traditionellt tillskrivits tjejer då är man typ en värdelös bakåtsträvare som itne fattar nånting.

  Ok, jag slutar detta nu, jag kan liksom inte få ordning i det! Olle, hjälp mig! xD