Jag har nog delvis kommit på vad mitt problem är. Jag stänger in mig i lyckobubblor, jag lyssnar på Loreen, både hennes låtar och intervjuer och hon gör mig så glad för hon har en så mysig röst och säger så bra och kloka saker, jag borrar in mig i hungerspelen-världen. Det är visserligen inte mycket lycka i de böckerna, så vi kan väl kalla det för trivselbubblor. Jag har börjat titta på första säsongen av Så mycket bättre igen och just där och då, i de här bubblorna så mår jag bra, jag glömmer bort allt runt omkring och bara är i den verkligheten, sen blir den "riktiga" verkligheten så grå och tråkig och det tar ner mitt humör. Så lite så är det nog.

   Igår läste jag ut hungerspelen. Och kan väl säga som så att även denna bok bjöd på ett för enkelt och korthugget slut. Men så är det nästan i alla böcker, kan jag tycka. Även i Harry Potter, mina all time-favoritböcker. Jag tror att det är lätt att det blir så. Jag känner själv igen att jag kan komma på någon idé till en berättelse som jag tycker är superbra, men jag har alltid haft extremt svårt att komma på bra slut, som jag är nöjd med. Ni ska bara veta hur många påbörjade berättelser som finns i mina skrivböcker, på datorer, och för all del även i mitt huvud, som sedan rinner ut i sanden när jag inte vet vad det är jag vill säga med dem, liksom. Jag tror att många har det problem och därför bara hasplar ur sig ett enkelt slut för att "bli av" med det, på något sätt. Kanske kan det vara så, det är i alla fall en teori som jag har, den kom till mig igår natt när jag låg och försökte sova men bara kunde tänka på slutet hungerspelen, haha. Men läs absolut hungerspelen! Jag menade inte att slutet förstörde på något sätt, jag hade kanske velat ha lite mer bara. Och alla måste ju få bilda sin egen uppfattning :)