Nej, men om vi tar och kör på en höstkvällsdepp, det låter väl bra? Det kände jag också, så så fick det bli denna kväll. Ibland hatar jag att vi ska vara så himla "sociala" i min familj, alltid äta tillsammans och ha det "trevligt". Vill man spendera en kväll på sitt rum måste det ju vara något fel på en. Utom om man heter Camilla då, förstås. Tydligen är det väldigt svårt att förstå jag bara vill få vara ifred ibland. Och att jag inte vill "prata om det" om jag mår dåligt eller är ledsen över någonting. Jag föredrar att vältra mig i självömkan ett tag och sen gå vidare. Men jag är ju allmänt störd på de flesta sätt så det kanske inte är så konstigt då...

Kom inte med i kören trots allt. Vilket har sin del i min deppighet. Men det är inte bara det, den började redan när jag försökte sova igår natt, och det har sina orsaker, helt enkelt. Oftast tycker jag om att jag är en så "tänkande" person som jag är, men när det går till överdrift, som det gjorde igår och som också är den vanligaste orsaken till att jag mår dåligt när jag gör det, så blir det ganska jobbigt. Jag ska dock inte gå in på mina problem or whatever, för jag vet att ingen vill höra, och jag vill inte prata om det egentligen heller så nu sätter jag punkt.