Under den här tiden som jag har haft ensam hemma så har jag kommit ihåg mina drömmar varje dag, vilket jag tycker är jätteroligt, eftersom drömmar alltid är så himla sjuka, haha. Min dröm i natt, alltså... Där kan man snacka sjukt! Jag tycker dock att det är väldigt svårt att förklara mina drömmar för andra så ni får nöja er med att veta att den var skum.
   Idag ska jag åka till stan och köpa jeans, har jag tänkt. Sen ska jag också till jobbcoachen. Får se om jag hinner klippa håret också, men det gör jag nog inte, så det får kanske bli imorgon eller nästa vecka.
   Igår blev jag lite tankfull och började må lite halvdåligt. Men sedan satte jag mig med ett block och började skriva och fundera på en historia och då kändes det lite bättre. Det är egentligen konstigt att det är den enda melt-down jag har haft sedan mitt liv som arbetslös började. Och att jag rätt fort blev av med den. Delvis berodde det väl lite på PMS, men jag fortsätter hävda att det inte betyder att det inte är äkta känslor, så det så.
   Det var väl allt jag hade att säga för nu, så jag avslutar där helt enkelt.

Btw, vem hade jag kunnat tro att den amerikanska nationalsången kunde bli så mäktig i instrumentalversion med lite afrikanska rytmer?