Just nu känner jag mig som en dålig människa. Det känns som om jag sviker alla, inklusive mig själv. Idag svek jag min projektgrupp genom att i princip inte jobba någonting. Jag är elak mot min mamma genom att inte göra det hon ber mig om. Visserligen gör jag det inte med flit, men när hon har bett mig om det hur många gånger som helst och jag fortfarande glömmer bort det, är det ju något som är fel, liksom. Jag sviker mina föräldrar överhuvudtaget genom att påstå att jag inte har råd att betala min del av körkortet, vilket jag säkert har. Det handlar om att komma överens om någon summa att betala varje månad, jag undviker ämnet.
   Jag är elak mot mig själv genom att inte hålla ordning på skolarbeten och låta bli att skjuta upp. Jag är elak mot mig själv genom att inte ta hand om mig själv, äta massa onyttigheter, aldrig träna, sitta framför dator och tv hela dagarna. Jag vet vad som krävs av mig, men jag skiter i det. Jag ville så gärna få bra betyg i religion och visa vad jag går för, för jag vet att jag kan det. Så sköt jag upp och sköt upp och fick hastgöra religionsarbetet som typ är det enda vi kommer hinna med i kursen eftersom vi går ut på sex veckors APU nu och sen slutar religionen till jul. Underbart, liksom.
   Äh, skitsamma, ignorera det här inlägget, jag orkar inte bry mig.