Nu vart det lite jobbigt igen. Att skolan dödar mig har jag ju gemensamt med ungefär alla jag känner just nu, så det är väl inte så mycket att säga om det egentligen. Men sedan kommer allt det här andra, framtiden, pengar, jobb, ja, allt sånt där.
   Jag älskar att mamma och pappa verkar tro att det bara är att gå in i någon affär och säga "hej, får jag jobba här?" och sen vips, är det klart liksom. Vore det så skulle vi inte ha en ungdomsarbetslöshet på 25% i Sverige. Eller har jag fel? Anledningen till att jag pratar om jobb är förstås efterom snart får man inget studiebidrag längre, och om päronen fick bestämma så skulle typ hälften av studiebidragen som är kvar användas till att betala av körkortet. Vilket i och för sig kanske kan tyckas rättvist, men jag får panik bara jag tänker på det eftersom min tanke var att jag skulle kunna försöka spara studiebidragen så mycket det går så att jag i alla fall klarar mig ett tag efter studenten. Men ja, jag vet inte. Alltså, åh! Jag vet inte vad jag ska göra längre! Jag vet inte var jag ska göra av mitt liv. Och det är ju liksom dags (om det inte till och med redan försent) att komma på det nu...
   Nej, nu blir det dammsugning av rummet och sen engelska-rapporten. Happy times! (Y)