"Adagio for strings" är verkligen något som får mitt hjärta att smälta, även i denna depp-dimma, eller vad man ska kalla det. Den är så vacker och så underbar, helt otroligt.
   Jag har ätit upp mina chips nu och även spelat sims, med min absolut tråkigaste familj. Dör av tristess när jag kör med dem. Men lika bra att köra med dem då så att barnen växer upp och jag kan starta min "family freak".
   För övrigt är jag glad att klockan redan är så mycket, för imorgon kommer Camilla hem. Det blir skönt, tycker jag.