Nej, om man skulle ta och låtsas att man är superglad och att allt är frid och fröjd? Det kanske är ett effektivt knep, vem vet? Dock kommer jag inte på så mycket positivt att lyfta fram från den här dagen.
   Hm, om jag anstränger mig så var musiklektionen innan lunch ganska rolig, teckenspråket funkade och sen fick vi gå på esteternas (särklassernas) musikal. Den var trevlig. Så det var väl det positiva jag hade att lyfta fram från den här dagen. Sedan har jag bara en lång lista med negativa upplevelser. Inte särskilt intressant, förstås.
   Nu sitter jag och slösurfar och lyssnar på musik som ger mig riktig gåshud. Dock är det svårt att njuta av det när det med jämna mellanrum kommer KRAFTIGA kramper i magen som nästan får mig att skrika rakt ut av smärta. Ja, om den här dagen skulle kunna ta och ta slut, kanske? Inte för att jag ser fram emot morgondagen heller dock. Skolka känns lockande. Lite för lockande när jag till och med har tänkt ut att eftersom jag är 18 kan jag ringa och sjukanmäla mig själv efter att alla har gått och sen inte visa frånvarorapporten för mamma eller pappa. Vad är det som händer med mig?
   Undrar om de här känslorna kommer vara putsväck så fort tjejveckan tar slut? Det skulle ju vara lite stört, faktiskt. Då är det ju fejkade känslor orsakade av hormoner eller vad det nu är. Fast jag har lite svårt att tro det. Först trodde jag ju att jag skulle få ett mer balanserat humör när pms-en tog slut, men där hade jag ju fel, så.
   Helgen ser jag fram emot. Äntligen slipper man gå till skolan. Då tänker jag köpa en stor godispåse och slöa vid någon film eller sims, kanske. Med lite tur får det mig att må bättre.