I Fredags på lunchen var jag typ två centimeter från ett sammanbrott för at tjag inte visst alls vart jag ville ta vägen mied mitt liv, vilket gymnasium jag skulle gå, vad jag skulle jobba med osv. Hanna vet vad jag pratar om. Idag var ja på Kunskapsgymnasiets öppna hus. Och nu vet jag vad jag vill. Nästan. Jag vet i alla fall vad jag vill just precis nu, det finns utrymme för förändring men just nu vet jag och det känns bra.
I firade vi farmor som fyller år på tisdag. Jag var glad att se att hon var nästan helt som vanligt idag. (Och då menar jag så som hon var innan hon ramlade och bröt höften, för den olyckan förändrade henne totalt. Men det är en annan historia) Hon var faktiskt nästan inte alls virrig så det var verkligen jätteskönt.
I övrigt så hoppas och tror jag att jag börjar komma på rätt spår med No/Svenskan.
Men nu är jag så himla törstig så jag måste gå och dricka. Vi ses på Måndag.